Av: Eskil Franck
Debatten om Forum för levande historia
Forum för levande historia är en myndighet som såväl genom sin blotta existens som utifrån sin verksamhet väcker starka känslor. Det har inte minst blivit tydligt när vi uppmärksammar brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer. Vi har sett ett upprop där det varnas för att historieämnet görs till slagfält för ideologiska regeringskampanjer. Och återigen höjs röster om att vi borde läggas ned.
Vad gäller frågan om Forum för levande historia som myndighet arbetar vi utifrån förutsättningen att den är inrättad som en sådan av Sveriges riksdag i god demokratisk ordning. Det är inte vår sak att försvara dess existens. Det är ett parlamentariskt beslut och den politiska diskussionen därom överlämnar vi till våra folkvalda.
Vi kan konstatera att det finns en stark efterfrågan på vår verksamhet i framför allt skolvärlden, men även hos en bredare allmänhet. Detta tydliggör ett gap mellan den akademiska världen och medborgarna. Förmedling av kunskap till det omgivande samhället och delaktighet i den allmänna debatten – det så kallade tredje uppdraget – står dessvärre inte alltid så högt i kurs på våra universitet. I varje fall har resultaten av det vetenskapliga arbetet svårt att finna vägar ut till allmänheten.
Forum för levande historia har som uppgift att skapa en sådan kontaktyta. Och det borde vara glädjande för såväl forskare som politiker att människor är angelägna att ta del av vetenskapligt baserad kunskap, delta i resonemang och ta ställning i frågor om demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter. Detta är värden med djup förankring i det svenska statsskicket vilka skolan har i uppgift att lära ut. Det är också nyckelord i vårt grundläggande uppdrag som myndighet. De är inte förbehållna någon särskild partipolitisk gruppering eller ideologisk riktning varför vi inte heller går någon sådan grupperings eller ideologis ärenden.
Utifrån det uppdrag Forum för levande historia fått tar vi upp ämnen som rasbiologi, antisemitism, folkmord, homofobi, antiziganism, rasism och främlingsfientlighet. Vi pekar på mönster och mekanismer som går igen och försöker sätta in händelser från det förgångna i ett nutida sammanhang.
Forum för levande historia strävar efter att alltid ha vetenskaplig förankring i det vi säger och gör. Vi bedriver ingen egen forskning men är angelägna om att ha goda relationer till historiker och andra forskare som hjälper oss att ta fram, granska och presentera fakta.
Det faktamässiga innehållet i det vi har presenterat har i liten utsträckning ifrågasatts. Enstaka fel kan förstås alltid förekomma. Det gör det som bekant även i aldrig så genomarbetade akademiska avhandlingar. Och upptäcker vi felaktigheter så försöker vi förstås korrigera dem. Sedan finns det olika uppfattningar om vad som är rätt och fel; saker kan framställas som faktafel trots att det egentligen handlar om något annat. Vi vet att det även bland akademiker finns subjektiva perspektiv som rimligen påverkar synsätt och argumentation.
I det så kallade historieuppropet som bland annat publicerats i Dagens Nyheter nämns inget om några sakfel. I stället uttrycks oro över att Forum för levande historia kan komma att utnyttjas i ideologiska syften. Självklart är vi medvetna om att historien i alla tider har utnyttjats av makthavare. Detta gör oss naturligtvis vaksamma, och vi tycker det är bra att en debatt förs om vårt uppdrag och vår verksamhet. Men vår erfarenhet är att man från politiskt håll hittills inte bedrivit någon otillbörlig påverkan gentemot oss.
Som myndighet får vi regeringsuppdrag på samma sätt som t ex Högskoleverket, Vetenskapsrådet, landets högskolor och universitet samt de statliga museerna. Men vi – i likhet med andra myndigheter – arbetar sedan självständigt utifrån direktiven, i enlighet med svensk förvaltningstradition.
Dessutom ger vi självklart forskare vi samarbetar med fria händer. Det vore oss främmande, inte minst för mig personligen som själv har forskarbakgrund, att försöka styra detta arbete.
Ändå har vi anklagats för att bedriva regeringsstyrda kampanjer och propaganda. Hade så varit fallet hade jag också ställt mig på kritikernas sida. I själva verket presenterar Forum för levande historia konkreta exempel på brott mot mänskligheten. Även historieuppropet säger att dessa, några av de värsta brott som begåtts i historien, måste uppmärksammas. Och när vi tar upp övergrepp samt pekar på mönster och mekanismer väcker detta reaktioner. Demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter som begrepp är ofarliga och utan anstöt. Men när de konfronteras med verkliga, historiskt belagda händelser blir de farliga och mindre politiskt korrekta.
När vi talar om folkmordet 1915 protesterar turkiska ambassaden. När vi uppmärksammar Förintelsen fylls webbsidorna hos högerextrema grupper. När vi för fram fakta om brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer blir protesterna högljudda från människor som varit eller är kommunister. När vi tar upp homofobi som tecken på intolerans, med förödande konsekvenser i historien och nuet, sviktar stödet för oss från moralkonservativt håll.
Forum för levande historia får leva med insikten att de frågor vi har i uppdrag att belysa är av så känslig och allvarlig art att de berör, engagerar, retar och upprör. Så länge vi står på stabil faktagrund ser vi reaktionerna som en viktig del i den process vi har som uppgift att initiera.
Eskil Franck
Överintendent, Forum för levande historia
Docent, Uppsala universitet