Vad är Brott mot mänskligheten
av Fredrik Stenhammar, jur. kand, doktorand i folkrätt Stockholms universitet
Brott mot mänskligheten
Brott mot mänskligheten är en kategori särskilt allvarliga brott som är straffbelagda enligt folkrätten, oavsett vad den nationella rätten säger. Det är fråga om sådana gärningar som mord, utrotning, förslavning, tvångsförflyttning och förföljelse på politiska, rasmässiga eller religiösa grunder. För att anses som brott mot mänskligheten krävs det att gärningen är en del av ett systematiskt angrepp mot en grupp civila, som kan tillhöra statens egen civilbefolkning. Brott mot mänskligheten begås huvudsakligen av företrädare för staten, såsom poliser och soldater, men även enskilda kan göra sig skyldiga till brottet. För att dömas för brott mot mänskligheten krävs det att gärningsmannen på vanligt sätt har uppsåt till gärningen samt dessutom är medveten om länken mellan denna gärning och en systematisk praxis av liknande kränkningar.
Brott mot mänskligheten diskuterades redan i samband med massmorden på armenier i Ottomanska imperiet år 1915. De första att straffas för brott mot mänskligheten var dock nazityska militärer som dömdes av den internationella militärtribunalen i Nürnberg för gärningar begångna under andra världskriget. Nürnbergtribunalen krävde att gärningarna hade utförts i samband med kriget för att vara straffbara som brott mot mänskligheten. I Nürnbergtribunalens praxis bedömdes även gärningar som numera utgör folkmord som brott mot mänskligheten. Brottsrubriceringen folkmord tillkom först genom 1948 års folkmordskonvention.
Under efterkrigstiden har brott mot mänskligheten successivt frikopplats från krig eller väpnad konflikt och anses nu kunna begås även i fredstid. Brott mot mänskligheten har konkretiserats i rättspraxis från de tillfälliga krigsförbrytartribunalerna för forna Jugoslavien och Rwanda, som bedömt konflikterna i samband med Jugoslaviens sönderfall under 1990-talet respektive folkmordet i Rwanda år 1994. I Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen från år 1998 finns en brottsbeskrivning för brott mot mänskligheten som är betydligt utförligare än den som fanns i Nürnbergtribunalens stadga. Bland annat framgår det av Romstadgan att även tortyr, olaga frihetsberövanden och sexuellt våld kan vara straffbara som brott mot mänskligheten.
Brott mot mänskligheten har delvis samma tillämpningsområde som de andra huvudsakliga internationella brotten, folkmord och krigsförbrytelser. Samtliga dessa brott har det gemensamt att staten vanligen är medskyldig och att gärningsmännen därför ofta skulle undgå straff om inte lagföring kunde ske på internationell nivå. Internationellt straffansvar för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord etablerades genom segrarmakternas agerande gentemot Nazityskland efter andra världskriget. En av dessa segrarmakter var som bekant Stalins Sovjetunionen, vars medverkan i processen har två viktiga konsekvenser för tillämpningen av internationell straffrätt på liknande brott som begåtts av kommunistiska regimer.
Den första konsekvensen rör straffansvarets tidsmässiga tillämplighet. Nürnbergtribunalens praxis ger inte stöd för att applicera internationellt straffansvar på gärningar begångna före andra världskrigets utbrott år 1939, eller att tillämpa rubriceringen folkmord på gärningar begångna före folkmordskonventionens antagande år 1948.
Den andra konsekvensen rör definitionerna av brotten. Krigsförbrytelser förutsätter att krigets lagar eller humanitärrätten är tillämplig. Det betyder att de bara kan begås under krig eller väpnad konflikt, samt endast mot fiendestatens civilbefolkning. Denna brottsrubricering omfattar alltså inte gärningar som begåtts mot statens egen civilbefolkning, eller utan samband med väpnad konflikt. Huvuddelen av de brott som begåtts av kommunistregimerna i Sovjetunionen, Kina och Kambodja kan därför inte rubriceras som krigsförbrytelser.
Straffansvar för folkmord förutsätter att gärningsmannen har kvalificerat uppsåt att förinta en nationellt, etniskt, religiöst eller rasmässigt bestämd grupp. Denna definition är exklusiv och innebär att gärningar som inte begåtts med kvalificerat uppsåt eller som riktas mot en annan slags grupp inte är straffbara som folkmord. Kommunistregimernas övergrepp mot politiskt eller socialt bestämda grupper, såsom klasser, kan alltså inte rubriceras som folkmord. Det kan dock tänkas att delar av dessa övergrepp samtidigt avsåg t.ex. en nationellt eller etniskt bestämd grupp och i dessa delar kan utgöra folkmord. Detta skulle kunna vara fallet beträffande Kambodja, liksom i princip beträffande Stalins tvångskollektiviseringar av jordbruket i Ukraina i början av 1930-talet som förorsakade massvält.
Grova brott såsom massmord, förslavning, tvångsförflyttning och frihetsberövanden som av något skäl inte är straffbara som krigsförbrytelser, t.ex. därför att de riktar sig mot statens egen civilbefolkning, eller som folkmord, t.ex. därför att de riktar sig mot en politisk grupp, kan i stället vara straffbara som brott mot mänskligheten. Flera av de brott som begåtts i Sovjetunionen, Kina och Kambodja kan alltså i princip sägas utgöra brott mot mänskligheten.