Är islamofobi något nytt?
Islamofobi är ett nytt ord! Varken Nationalencyklopedin eller datorns rättstavningsprogram vill kännas vid termen. När du skriver islamofobi lyser datorskärmen ilsket rött! Men trots att ordet användes för första gången i början av 1990 talet i en amerikansk tidskrift är fenomenet långt ifrån nytt. Stereotypa och negativa bilder av islam och muslimer som bottnar i rädsla för det främmande och annorlunda är inte på något sätt nya. Redan på 1600-talet framställdes turkarna till exempel i svenska predikningar som ett av Guds straff. Att skrämma olydiga barn med den farlige hundturken är också vanligt i svenska folkberättelser. I Nordisk familjebok kan vi läsa om hjältekonungen Karl Martell som räddade Europa från "det islamiska oket" när han stoppade muslimerna i slaget vid Poitier år 732.
Trots att Sverige varken har haft några kolonier eller speciellt många kontakter med den muslimska världen är stereotypa bilder av islam och muslimer vanliga. Reseskildringar och läroböcker har spridit bilden av islam som något annorlunda och farligt. Men också i oskyldiga sammanhang som i seriernas och filmens värld har muslimer framställts som annorlunda och farliga. Till exempel i Tintinäventyret Kocks i lasten och Krabban med guldklorna skymtar de lättlurade, men ack så farliga, muslimerna fram vid ett flertal tillfällen. När Lejondalens invånare betygar sin trohet till det elaka svartmuskiga lejonet Scar i Walt Disneys kassasuccé Lejonkungen stiger en olycksbådande svart halvmåne på himlen (islams symbol). När hyenorna marscherar förbi likt Tredje rikets soldater sjunger också Lejondalens nye härskare en sång som för tankarna till den muslimska världen.
Efter det sovjetiska imperiets sammanbrott 1989 har också allt fler analytiker och skribenter framställt islam och muslimer som det nya hotet. Det kommunistiska spöket har ersatts med den gröna faran! Europeiska politiker som Silvio Berlusconi talar idag om att islam är oförenlig med den europeiska kulturens värderingar och ideal. Trots att denna typ av argument oftast helt bortser ifrån det faktum att den muslimska kulturen och idéhistorien är nära sammanflätad med Europa vinner dessa tankar allt mer mark. Men vad är det som hotar och vad är vi rädda för?
Trots att svaren är många är det uppenbart att negativa generaliseringar och statiska bilder av islam och muslimer inte gynnar framväxten av ett tolerant samhälle med plats för alla människor. Kanske är vi ovana vid mötet med människor som tillhör en annan religion? Kanske misstankarna och motsättningarna går över med tiden? Det är ju inte första gången som vi blir rädda för det främmande och annorlunda. I samband med Frälsningsarméns ankomst till Sverige under 1880-talet framställdes till exempel den nya religiösa rörelsen som något farligt och moraliskt förkastligt. Speciellt farligt var det att den nya kåren leddes av en kvinna! Idag är det väl knappas någon som på fullt allvar kan framställa eller ens föreställa sig att Frälsningsarméns medlemmar skulle utgöra ett hot mot Sverige! Kanske också våra barnbarn kommer att skaka på huvudet när de hör talas om dagens rädslor för islam och muslimer.
Skrivet av Göran Larsson
Göran Larsson är filosofie doktor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han är forskarassistent i projektet LearnIT som finansieras av KK-stiftelsen. Göran Larsson är verksam både vid Göteborgs universitet och Södertörns högskola. Han har bland annat bedrivit forskning om islam och muslimer i Europa under historia och nutid, religion och nya medier samt om religion och ungdomskultur.
Detta är en artikel som rör de ämnesområden som tas upp i Intoleransrapporten.
Materialet är upphovsrättsligt skyddat © Forum för levande historia och skribenten.
Materialet får fritt kopieras och användas i undervisnings- och diskussionssyfte - förutsatt att innehållet inte på något sätt ändras och att källa anges: www.levandehistoria.se och skribenten. Materialet får inte återtryckas eller på annat sätt mångfaldigas i kommersiellt syfte utan skriftligt godkännande från Forum fär levande historia.
Diskussionsfrågor:
- Tror du att människan har ett inneboende behov av att dela in världen i ont och gott, vi och dem, svart och vitt, etc?
- När blir det farligt att dela in och beskriva världen enligt ett svartvitt mönster (vi och dem, svart och vitt, ont och gott, etc.)?
- Hur tycker du att islam och muslimer framställs i media och det dagliga samtalet?
- Är det rimligt att framställa islam och muslimer som ett enhetligt fenomen?
- Gäller det samma för kristendomen och kristna människor? Varför/Varför inte?