Stoppa intoleransen – skjut dig själv
Jag har aldrig blivit kallad jävla svartskalle. Men jag vet att folk spottat orden bakom ryggen på mig. Eller gurglat ut dem efter några starköl i någon medelklassvilla. Delvis har jag varit skonad för att jag inte ser särskilt mörk ut och för att jag har en svensk mamma. Det tillsammans med att jag är nyfiken på människor har gjort att jag beträtt många arenor. Bland annat har jag satt min röv på många av dessa villafester där ”blatte-neger-svartskalle-skämt” och hån drägglas fram i timmar utan ett dugg ironi inblandat.
Den trängda oförståelsen, när jag som i deras tro "inte var sån", tyckt att dräggen varit dumma i huvudet. Som att det var min uppgift att vara tolerant när deras tungor langade fram vokaler och konsonanter som egentligen var ett hackigt EKG över deras trasiga sinnen.
De här människorna är inte de mest intoleranta, men lätt de farligaste. De som välvilligt pratar om den välartikulerade mulatten Tito på jobbet eller sin schyssta Thailandresa men fortfarande sätter sig själva i den etno-hierarkiska pyramidens topp. Och det är människor som inte är trashade nazister som kommer dö eller försvinna från samhället så fort de fyllt trettiofem. Det är framtida arbetsgivare och arbetskamrater på myndigheter, stora företag och butikerna i ditt kvarter.
Antirasister och andra okunniga vita män som ska spela hjältar i Sverige har en konstig tendens att ett; blåsa upp nazismen i Sverige, två; se den som prio nummer ett att bekämpa, för att nå ett fröjdefullt multikultisamhälle.
Jag heter Carlos, jag är förortsunge och har vänner som heter skumma saker. Ibland kör jag lite annorlunda ton på sje-ljuden. Jag och alla jag känner, som är ungefär som mig, skiter i nazisterna. Jag kan bara minnas en eller två gånger jag sett nazister på gatan i Stockholm, och då har jag ändå förflyttat mig åtskilliga tusentals mil i alla riktningar inom min vackra stads gränser.
Däremot har jag och många jag känner blivit hånade, nekade, snedtittade av dina kusiner eller kanske till och med av din syrra eller brorsa, eller farsa eller morsa. Men i din familj finns inga nazister. Eller drägg.
Helt enkelt är det så här: svenska antirasister menar väl, men när de (ni?) siktar på nazismen eller ens Sverige- och nationaldemokratin siktar de löjligt fel. Det finns några tusen nassar i det här landet och Sverigedemokraterna har några hundra medlemmar. Samtidigt tippar jag på att runt nio miljoner svenskar tänkt eller kommer att tänka rasistiska tankar och antagligen också behandla en människa, en svensk, utifrån den etno-hierarki västerlandet noga präntat in i oss sedan Carl von Linnés 1700-tal.
Vill du verkligen börja göra någonting för att få bort intoleransen i Sverige behöver du inte sikta så mycket för att träffa rätt. Skjut dig själv, skjut din familj, skjut alla du känner.
Skrivet av Carlos Rojas Beskow
Carlos Rojas Beskow är frilansjournalist lite här och var. Han startade som 16-åring tidningen Epigon och han var med och startade Gringo. Annars, ja, hänger han med sina käresta och planerar minirevolutioner.
Detta är en artikel som rör de ämnesområden som tas upp i Intoleransrapporten.
Materialet är upphovsrättsligt skyddat © Forum för levande historia och skribenten.
Materialet får fritt kopieras och användas i undervisnings- och diskussionssyfte - förutsatt att innehållet inte på något sätt ändras och att källa anges: www.levandehistoria.se och skribenten. Materialet får inte återtryckas eller på annat sätt mångfaldigas i kommersiellt syfte utan skriftligt godkännande från Forum fär levande historia.
Diskussionsfrågor:
- Varför har den antirastiska rörelsen i Sverige så länge prioriterat att bekämpa nazismen i Sverige, och inte större intoleranta fenomen som till exempel smygrasismen?
- Hur ska man göra för att lyssna mer på svenskar med utländsk bakgrund som faktiskt drabbas av intolerans? Lyssna på vad de tycker att man ska jobba mot?
- Vad gör du när någon du känner eller är släkt med visar tecken på intolerans?