Folkmordet i Rwanda: långsam utveckling mot snabb katastrof
Under 100 dagar våren 1994 mördades närmare en miljon människor i Rwanda. Tutsier - och hutuer som ansågs skydda tutsierna - höggs ihjäl av representanter för den hutunationalistiska statsmakten och hutunationalistiska milisgrupper. Vare sig FN eller någon annan aktör försökte stoppa folkmordet. Länge kallades inte heller det som hände för folkmord. Bristen på benämnande kan ha varit en bidragande orsak till att ingripandet uteblev.
Den 6 april 1994 mördades Rwandas president Juvénal Habyarimana. Hans plan sköts ner när det var på väg att landa i Kigali, Rwandas huvudstad. Regeringen gav tutsirebellerna skulden och de hutunationalistiska miliserna inledde ganska direkt sina attacker mot tutsier och tutsi-lojala hutuer. 100 dagar senare var det över.
Bara en dag efter mordet på presidenten mördades också premiärministern Agathe Uwilingiyimana som tagit över makten. Vem som mördade presidenten har aldrig blivit utrett, men premiärministern mördades av presidentens livvakter.
Historien som ledde fram till folkmordet i Rwanda är lång och komplicerad. Rwanda styrdes, före kolonialtiden, av en kunglig tutsi-familj. Befolkningen i landet bestod av de två folkgrupperna hutuer och tutsier, som egentligen är mycket lika varandra. De talar samma språk, bor på samma ställen, har samma traditioner och gifter sig med varandra. Den största skillnaden grupperna emellan handlade om klasstillhörighet. De övre klasserna bestod till största delen av tutsier. Men: många tutsier var också bönder.
1894 koloniserades Rwanda av tyskar. Efter första världskriget fick Belgien Rwanda som ett FN-protektorat. Belgarna förstärkte gruppindelningen av befolkningen och gav konsekvent tutsierna bättre jobb och bättre utbildningsmöjligheter. De införde också identitetskort där grupptillhörigheten framgick. Motsättningarna mellan grupperna ökade. 1962 blev Rwanda självständigt.
I valet 1959 hade det hutunationalistiska partiet PARMEHUTU tagit makten. Samma år ledde de ökade etniska motsättningarna till att 20 000 tutsier dödades och 200 000 flydde. Också 1964 och 1974 dödades tutsier. Efter självständigheten hade också PARMEHUTU inrättat en enpartistat, byggd på partiets egna hutunationalistiska ideologi. Tutsierna började av många hutuer betraktas som inte riktiga rwandier.
1985 bildades den tutsidominerade rebellrörelsen Rwandan Patriotic Front i Uganda. RPF krävde rättigheter för tutsierna och invaderade Rwanda hösten 1990. I närmare två år pågick sedan ett krig mellan RPF och regeringen innan ett fredsavtal undertecknades i augusti 1993. Samtidigt pågick förberedelserna för det kommande folkmordet. Regeringsföreträdare stödde milisgrupper som beväpnade sig. I radio spreds propaganda som hetsade mot tutsier. Och så den 6 april började det.