Oförklarlig fobi?
Mitt i den varma långa sommaren 2003 öppnade Copacabana på Söder i Stockholm. Islatte med färgglada parasoller krängdes tillsammans med mackor till ett allt större gäng. Människor som ända från början varit en del av stället - ett nätverk av vänner, en löst sammansatt och oväntad kombination av människor som alla varit med och byggt upp ett sorts community, utan någon enkel gemensam nämnare.
Vi som fanns omkring kaféet längtade då, liksom nu, efter schysst kaffe, ett andra vardagsrum och en roligare vardag. Ett gäng som till exempel gör tidningar med feministisk och/eller hbt-inriktning, (homo- bisexuella och transpersoner), forskar i queerfeministiska frågor, arbetar med frågor kring invandrarpolitik, spelar teater, sysslar med annan sorts aktivism och/eller helt enkelt gillar idén om ett ställe som inte stänger ute politiken, men inte heller sätter gränser eller definierar sina gäster på några förenklade grunder.
Det tog bara några månader innan hakkors en morgon hade målats på dörren. Ett halvår senare försökte någon sätta eld på stället. Och fönstersprayade "Död åt homosexulla" - en felstavning som genast inspirerade queerfeministiska teatergruppen KUNQ till dokumentären "Sökandet efter HomosexUlla". Ett smart sätt att ta tillbaka tolkningsföreträdet från anonyma förövare.
Hösten 2004 chockades vi alla av den tredje attacken. En inslängd molotovcocktail och på nolltid hade allt brunnit upp. Tidningsrubriker om det drabbade gaykaféet följde tillsammans med nya spekulationer om nynazistisk koppling. Insikten om ett riktat hat och förakt chockar. Men i takt med att den värsta rökluften börjar lägga sig växer en obegriplighet alltmer - varför hände det?
Den uppenbara kopplingen till nynazistisk verksamhet finns nämligen inte, förövarna som nu har åkt dit visar ingen koppling till den organiserade fascismen. Och Stockholmas gaykaféer och gayklubbar - ställen dit framförallt bögar går - och som därmed tillhör de mer förväntade i utsatthet - har inte drabbats av något i närheten av det hat som riktats mot Copacabana. Om det inte är den mest uppenbara homofobin som utlöst vansinnesdåden betyder det att den tar sig fler uttryck än vi först förväntar oss? Eller handlar det om ett annat sorts "vi" och "dom" än det vi utgår från, där förövarnas "fiender" inte i första hand specifikt handlar om kategorin homosexuella, som i en specifik sexuell läggning, utan något mer eller något annat?
Kanske krävs en mer komplex förklaring om vi ska kunna begripa hatet och ilskan. Den "community" som kaféet samlar kanske framstår som mer hotande just för att det inte går att beskriva utifrån en utdefinierad grupptillhörighet - trots att ställets politiska koppling ändå är solklar. De kopplingar mellan feminism, minoritets- och solidaritetsrörelser, och som är så självklart inlemmade i en vardag för många av oss som hänger på kaféet, är kanske det som väcker så mycket förakt?
Efter många månader öppnade Copacabana igen. Fast den här gången nattskyddat av ett ogenomträngligt plåtjalusi. Ett jalusi som det löst sammansatta gänget av identiteter, färger, läggningar och politiska slagfält kring kaféet skramlar ihop till. En insamling under det ultimata slagordet "homogay - heterogay unite".
Skrivet av Anna-Maria Sörberg
Detta är en artikel som rör de ämnesområden som tas upp i Intoleransrapporten.
Materialet är upphovsrättsligt skyddat © Forum för levande historia och skribenten.
Materialet får fritt kopieras och användas i undervisnings- och diskussionssyfte - förutsatt att innehållet inte på något sätt ändras och att källa anges: www.levandehistoria.se och skribenten. Materialet får inte återtryckas eller på annat sätt mångfaldigas i kommersiellt syfte utan skriftligt godkännande från Forum fär levande historia.
Diskussionsfrågor:
- Har homofobi endast med en sexuell läggning att göra, vad är homofobi? Om man kan "se" på någon att han eller hon är homosexuell, vad menar man med det?
- Har du själv upplevt homofobi någon gång, hur har den isåfall sett ut?
- På vilket sätt har homofobi att göra med de andra grunder för fobi som diskuteras och tas upp i intoleransrapporten.