Screwdriver - vit makt-musikens ursprung
Av Alexander Bengtsson, Tidskriften Expo
Vit makt-musikens rötter kan spåras till den skinnskallekultur som växte fram hos arbetarklassungdomar i Storbritannien i slutet av 1960-talet. Det var en våldsam ungdomskultur som i mitten av 1970-talet mötte en ökad marginalisering. Skinnskallarna blev föremål för rekrytering från såväl National Front (NF) som det öppet nazistiska British Movement (BM). Samtidigt började de båda musikstilarna punk och ”oi!” att växa sig stora. Vit makt-rörelsens renässans och punkens framgång fick antifascister i Storbritannien att reagera mot NF:s ökade framgångar. Genom initiativ som Rock Against Rasicm (RAR) försökte man motarbeta fascisterna med hjälp av musiken och genom det förhindra att ungdomar anslöt sig till NF.
RAR blev så framgångsrikt att NF lanserade Rock Against Communism (RAC) i september 1978 och därefter kämpade för att regelbundet hålla konserter fram till 1982. RAC grundades av en grupp unga, militanta NF-aktivister. Samlingen var dock begränsad till en handfull vit makt-band som inte var att betrakta som rumsrena ens inom skinnskallerörelsen.
Trots RAC:s uppkomst omfamnade NF aldrig dess strategi. Vit makt-musikscenen kom därför att växa fram utanför NF:s ”officiella” struktur. Dess framgång är bokstavligen otänkbar utan ikonen Ian Stuart Donaldson (1958-1993), en punkmusiker från Poulton-Le-Fylde nära Blackpool. 1977 grundade Donaldson vit makt-bandet Skrewdriver och året därpå blev han medlem i NF. Skrewdriver splittrades kort tid efter detta, men återbildades 1979 lagom till RAC:s första konsert i augusti.
Skrewdriver blev snart den drivande kraften bakom RAC och förnyade den högerextrema skinnskallescenen. Våldsamma, rasistiska spelningar hölls för hundratals unga skinnskallar. Dessa hjälpte i sin tur till att förnya NF som efter katastrofvalet 1979 var ett parti i kaos. Donaldson, Pearce och NF-aktivisten Patrick Harrington skapade med gemensamma krafter White Noise Records. Den första EP som bolaget släppte var Skrewdrivers White Power. Skivan blev en omedelbar succé i den fascistiska undergroundrörelsen och bandets spelningar samlade en publik på 500 personer. Utan Skrewdriver på konserterna kunde RAC:s spelningar bara nätt och jämnt genomföras. Många av konserterna hölls på en bondgård tillhörande Nick Griffin, BNP:s ledare som på den tiden var en av NF:s frontfigurer. BNP är i dag Englands mest framgångsrika högerextrema parti.
Donaldson tröttnade snart på NF:s korrumperade ledarskap i allmänhet och Harrington och Holland i synnerhet. Han anklagade de senare för att undergräva RAC ekonomiskt genom att inte återinvestera i White Noise Records. 1978 hoppade han av NF och startade Blood and Honour. Blood and Honour var, menade Donaldson, ”den oberoende rösten för Rock Against Communism”. Donaldson förstod att musiken, med sin förmåga att politisera och indoktrinera lyssnaren, spelade en viktig politisk roll.
”En pamflett läses bara en gång, men en sång kan läras utantill och repeteras tusentals gånger” lär han ha påpekat.
Genom sin musik blev Donaldson en inspirationskälla för nazistiska aktivister över hela Europa. 1993 omkom han i en bilolycka och vit makt-musikscenen berövades därmed sin främsta ikon.
Hans organisation Blood and Honour finns i dag i en rad olika länder runt om i världen och hans minne hedras varje år med minneskonserter och tal.