Frågor och svar

Varför berättar Forum för levande historia om de mänskliga rättigheterna?

Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs av FN 1948 och har haft enorm genomslagskraft. Men den måste ständigt aktualiseras för och erövras av nya generationer. Trots att stora framsteg har gjorts återstår många utmaningar, både i Sverige och i omvärlden.

En kultur grundad i de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer kan bara byggas genom gemensamma insatser. Det ställer krav på lärare, elever, föräldrar, massmedier, mellanstatliga och enskilda organisationer – det vill säga på alla som är med om att forma samhället.

Vilka är de mänskliga rättigheterna?

Yttrandefrihet, religionsfrihet och mötesfrihet är grundläggande rättigheter i de flesta västerländska länder. Dessutom har många länder tagit med sociala rättigheter i sina grundlagar. Exempel på sådana rättigheter är rätten till arbete, rätten till undervisning och rätten till bostad.

Hur och när kom de mänskliga rättigheterna till?

Det internationella samarbetet om de mänskliga rättigheterna utvecklades framför allt efter andra världskriget. Flera länder hade redan före 1945 egna lagar om medborgarnas rättigheter gentemot staten, men det fanns få internationella regler mellan flera länder.

Men efter andra världskriget fanns det en växande uppfattning bland länderna i Förenta Nationerna (FN) att man måste ta ett gemensamt ansvar för den enskildes mänskliga rättigheter. Inom FN:s ram har under åren utarbetats en rad dokument som behandlar mänskliga rättigheter. 1948 gjorde FN sin allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.