Nyhetsbrev 12#2005
Konferens om folkmordet som världen glömt
Mer än en miljon kristna fick sätta livet till i det Osmanska riket 1915/16. Massakrer, etnisk rensning och tvångsutvisning drabbade armenier, assyrier, chaldéer och syrianer, men offren för folkmordet har aldrig fått något erkännande eller upprättelse. Den 15 november anordnas en konferens om förföljelserna och konsekvenserna. Experter från USA, Tyskland, Sverige och Turkiet finns på plats.
Utställningen "Fransson skottar snö" om Sveriges förhållande till Förintelsen har öppnat. Framöver kommer våra samtalskvällar och lärarseminarier att handla mycket om nya perspektiv på Sveriges ställningstaganden och delaktighet i Förintelsen. Några ämnen är svensk flyktingpolitik och tyska krigsförbrytare.
Innehåll
Programpunkter |
Noterat |
Det glömda folkmordet
För 90 år sedan, i skuggan av första världskriget, genomfördes tvångsförflyttningar, övergrepp och massakrer på armenier, assyrier, syrianer och kaldéer i det dåvarande Osmanska riket (nuvarande Turkiet). Hur kommer det sig att vi vet så lite om ett folkmord som inträffade i Europa då uppskattningsvis minst 1,5 miljoner människor dog? Ett folkmord som turkiska myndigheter än idag förnekar har ägt rum.
– Armenierna började inte driva frågan om en genomlysning av sin egen historia förrän på 1970-talet. Assyrier och syrianer kom därefter. Så det är inte så länge sedan som forskningen tog fart, berättar David Gaunt som är professor i historia vid Södertörns högskola.
Han är en av de få svenska forskare som intresserat sig för folkmordet. Men det är ingen lätt uppgift ur forskningssynpunkt.
– Turkiska staten förhindrar inte bara utländska forskare att ta del av källmaterial som finns i deras arkiv. De sprider genom sin egen så kallade forskning desinformation och hävdar till exempel att det var armenierna som anföll turkarna och då var de ju tvungna att försvara sig! Dessutom hävdar de med en dåres envishet att inga historiker heller har hittat några dokument eller källor som bevisar att ett folkmord ägt rum.
I dagsläget definierar dock i stort sett alla länder händelserna 1915 som folkmord. Alla utom Turkiet.
David Gaunt är en av föreläsarna vid konferensen "The Genocide in the Ottoman Empire 1915/16" som arrangeras den 15 november i Stockholm.
David Gaunt har i flera år försökt få tillgång till källmaterial, hittills utan framgång. Han har på andra vägar dock lyckats få fram en del av den turkiska militärens telegramtrafik som styrker det man misstänkte: att landets ledning hade full kännedom och deltog aktivt i det som skedde. Det finns också annat samtida material som ger en del information. En mängd rapporter från utländska missionärer och diplomater visar tydligt förloppet, för det skedde helt inför öppen ridå. Bland annat skrev den svenska barnsköterskan Alma Johansson om sina upplevelser. Nyheten om händelserna nådde världspressen och även Sverige.
– Hjalmar Branting använde till och med ordet ”folkmord” i ett möte i Stockholm 1917 som arrangerades till förmån för flyktingarna. Det är förmodligen första gången begreppet används i Sverige, tror David Gaunt.
Före första världskrigets utbrott skedde massfördrivningar av icke-muslimska minoritetsgrupper i östra delen av Osmanska riket (Turkiet). När kriget kom föste man ihop alla grupperna i läger i södra delen av landet som bestod av ökenområden. Massakrerna startade då tvångsförflyttningarna urartade.
– Det finns en debatt om hur organiserat folkmordet var från början, berättar David Gaunt. Vi behöver få tillgång till källmaterialet för att helt kunna klarlägga förloppet. Men vi vet att det fanns radikala förespråkare i vissa delar av landet som klart uttalade att de ville göra sig av med de icke-muslimska grupperna. I provinsen Diyarbakir till exempel utrotade man ca 90 % av alla armenier.
Generellt handlar det om utrotning av 60-70 % av assyrierna och syrianerna och drygt 80 % av armenierna. Hur många som dog är svårt att uppskatta, men utifrån de beräkningar som finns så bedömer David Gaunt att det handlar om minst 1,5 miljoner människor.
Turkarna hade ett nära samarbete med tyskarna, både före och under första världskriget.
– Det var många tyska officerare som agerade rådgivare till tyskarna, berättar David Gaunt. De flesta av dem tjänstgjorde sedan under andra världskriget, några av dem på nyckelpositioner mycket nära Hitler. Man kan konstatera att tyskarna under sin tid i Turkiet fick se att det var möjligt att genomföra ett folkmord. Men man insåg också, med tanke de starka internationella protesterna mot folkmordet i Osmanska riket, att det måste pågå i större hemlighet. Och det lyckades ju nazisterna med. Hela omfattningen av Förintelsen blev ju inte känd förrän man befriade lägren i slutet av andra världskriget.
Det senaste året har Turkiets ansökan om ett medlemskap i EU satt fokus på de mörka kapitlen i landets historia. En historia som alltså Turkiets ledning inte vill kännas vid, trots hårda påtryckningar från flera av EU: s medlemsländer. Turkiet har förnekat folkmordet i 90 år, frågan är hur länge de kan fortsätta med det?
Katarina Lööf
Programpunkter
Det goda Sverige? Samtal om flyktingpolitiken under kriget
Bilden av ”det goda Sverige” är kanske mest förknippad med de humanitära räddningsaktioner som genomfördes under slutskedet av kriget t.ex. Folke Bernadottes arbete för Röda korsets ”Vita bussar” och Raoul Wallenbergs arbete i Budapest. Nutida forskning visar upp en mer sammansatt bild av räddningsaktionerna och hur vi stängde gränsen för många av dem som riskerade att förintas. Hur behandlades de som ändå fick komma in? Kunde Sverige ha agerat annorlunda?
Karin Kvist Geverts och Mikael Byström har kritiskt granskat hela diskussionen kring den ”flyktingpolitiska svängningen” och de humanitära insatserna. Något hände uppenbarligen med flyktingpolitiken och inställningen till humanitära insatser under andra världskriget, men vad? Och hur ska förändringarna karaktäriseras? Förändrades svenskens tidigare negativa inställning till flyktingar och utlänningar i en ”generösare” riktning? Det finns perspektiv som kan nyansera bilden av ”det goda Sverige” och det är en angelägen uppgift att vidga perspektiven för att forskningen om flyktingar och flyktingpolitiken ska kunna gå vidare med nya spörsmål och problem.
Medverkande är Karin Kvist Geverts, doktorand vid Uppsalaprogrammet om studier kring Förintelsen och andra folkmord och Mikael Byström, doktorand Stockholms universitet. Samtalsledare är John Chrispinsson.
Samtalet är det tredje i höstens seminarieserie om Sverige och Förintelsen.
Tid: Tors 17 november kl. 18-20.
Plats: Forum för levande historia, Stora Nygatan 10-12, Gamla Stan. Fri entré.
Ideala män och ideala offer. Om synligt och osynligt i konsten
Patrik Steorn, doktorand i konstvetenskap, berättar om manlig homoerotik i nazistisk konst. Där kunde en och samma bild användas som propaganda eller som pornografi.
Roger Wilson, journalist, föreläser om de bortglömda offren i filmer om Förintelsen. Enligt honom är tystnaden kring förföljelsen av bögar, flator och transpersoner nästan total.
Tid: Tis den 22 november kl. 18-19.30.
Plats: Forum för levande historia, Stora Nygatan 10-12, Gamla Stan. Fri entré.
Seminarium om nya perspektiv på Sverige och Förintelsen
I slutet av november anordnar Forum för levande historia ett lärarseminarium i Stockholm om Sverige och Förintelsen med fokus på nya forskningsperspektiv, nazistisk infiltration, nazismen och språket samt exempel på olika undervisningssätt.
Medverkande är Harald Runblom, professor i historia vid Uppsala Universitet, Programmet för studier kring Förintelsen och folkmord, Birgitta Almgren, professor i tyska vid Södertörns högskola, Charlotta Brylla, Fil dr i tyska och forskare vid Södertörns Högskola och Christer Mattson, projektledare Forum för levande historia.
Seminariet som är kostnadsfritt vänder sig i första hand till lärare på högstadiet och gymnasiet med olika ämnesbakgrund, samt till skolledare och övrig skolpersonal, men alla intresserade är välkomna.
Anmälan sker via hemsidan www.levandehistoria.se senast den 18 november. För frågor kontakta Ann-Christine Fredén Ahlin på anfr@levandehistoria.se
Tid: Fre den 25 november kl. 09-16.15.
Plats: ABF-huset Sveavägen 41, Katasalen, Stockholm.
Samtal om nazityska krigsförbrytare i Sverige
De allierade var väl underrättade om de förbrytelser som tyskarna och deras förbundna, såväl den rent nazistiska maktapparaten som polisen och den reguljära krigsmakten, gjorde sig skyldiga till under andra världskriget. Tidigt blev det ett krigsmål att ställa de skyldiga inför rätta. Trots att nästan 150 000 personer anlände som flyktingar till Sverige i världskrigets slutskede, verkar inget organiserat samarbete ha inletts med det internationella rättsmaskineri som hanterade krigsförbrytare. Sveriges del av denna process blev i allt väsentligt åskådarens.
Mats Deland, centrum för forskning om internationell migration och etniska relationer, Stockholms universitet, forskar om svenska myndigheters hantering av andra världskrigets krigsförbrytare inom ramen för SveNaz-projektet. Deland undersöker hur många personer med ett krigskriminellt förflutet som anlände till Sverige, hur de kom hit och hur de behandlades. Tillsammans bildar frågeställningarna underlag för en avvägd värdering av regeringens och svenska myndigheters hantering av frågan som får kopplingar fram till nutid.
Välkommen till ett samtal mellan forskaren Mats Deland och journalisten John Chrispinsson, det fjärde i höstens seminarieserie om Sverige och Förintelsen.
Tid: Tors den 1 december kl. 18-20.
Plats: Forum för levande historia, Stora Nygatan 10-12, Gamla Stan. Fri entré.
Bögskräck och flathat
Eva Tiby, universitetslektor i kriminologi, berättar om hur vi får kunskap om hatbrott. Hon ställer sig tveksam till om det är verkligheten som speglas i statistiken och skildringarna av hatbrotten mot hbt-personer (homo- och bisexuella samt transpersoner).
Johan Hilton, journalist och författare till boken "No tears for queers", föreläser om osynliga hatbrottsoffer.
Tid: Tors den 8 december kl. 18-19.30.
Plats: Forum för levande historia, Stora Nygatan 10-12, Gamla Stan. Fri entré
Skandinaviskt lärarseminarium på Yad Vashem
I samarbete med Forum för levande historia och Svenska Kommittén Mot Antisemitism (SKMA) erbjuder utbildnings- och forskningsinstitutet Yad Vashem i Jerusalem en veckolång kurs om Förintelsen sommaren 2006. Seminariet arrangeras av Yad Vashem International School for Holocaust Studies och vänder sig till skandinaviska lärare. Arbetsspråket på seminariet kommer att vara engelska.
Seminarieprogrammet är uppbyggt kring föreläsningar, workshops och möten med överlevande. Några teman som kommer att beröras är: Varför undervisa om Förintelsen, Yad Vashems pedagogiska metoder, antisemitism i ett historiskt och nutida perspektiv, den nazistiska ideologin, förnekandet av Förintelsen, Förintelsen i Skandinavien, Förintelsen och andra folkmord.
Introduktion och uppföljning för de svenska deltagarna arrangeras under våren 2006 i Stockholm av Forum för levande historia och SKMA. Håll utkik efter detaljer kring programmet på Forum för levande historias hemsida i slutet av november. Men redan nu finns information om preliminära tider, kostnader och innehåll på http://www.levandehistoria.se/default.php?cat=14&id=260
Kontaktperson är Lena Jersenius på SKMA skma@swipnet.se. Sista anmälningsdag är 17 februari.
Samarbetspartners i Danmark och Norge är Dansk Institut for Internationale Studier (DIIS) www.diis.dk och Senter for studier av Holocaust og livssynsminoriteters stillning i Norge (HL Senteret) www.hlsenteret.no. Mer information om Yad Vashems utbildningsverksamhet, utställningar, arkiv och minnesplatser finns på www.yadvashem.org
Tid: Den 1–9 juli 2006.
Plats: Yad Vashem i Jerusalem, Israel.
Noterat
Utställning om Sveriges delaktighet i Förintelsen invigd
Den nya utställningen "Fransson skottar snö" ifrågasätter Sveriges förhållningssätt till Förintelsen och demonterar den gängse bilden av ett neutralt Sverige utan ansvar för krigets utveckling eller delaktighet i Förintelsen. Utställningen är producerad av teamet Roy Andersson, Kalle Boman och Stig-Åke Nilsson från produktionsbolaget Studio 24 på uppdrag av Forum för levande historia.
Utställningen sätter ljuset på Sveriges likgiltighet och visar upp en för många okänd nationell självbild, om ett Sverige som på samma sätt som Nazityskland utgick från att vissa människor var mindre värda. Bilden av den cementerade svenska självbilden om ett neutralt Sverige fyllt av ”goda” svenskar och ett land utan någon del i kriget och Förintelsen är sedan länge borta.
"Fransson skottar snö" ska framför allt ses som ett inlägg i debatten. Dokumentära texter och bilder saxas med rena installationer i syfte att få besökaren att reagera och att själv börja fundera. Det är långt ifrån den vanliga historiska utställningen med kronologiskt ordnat material och förklarande texter.
Öppettider under hösten: tis-fre kl. 15-18 och lör-sön kl. 12-16. Fri entré. För mer info se http://www.svefor.levandehistoria.se
Likgiltighet inför Förintelsen skapades av svenska dagstidningar
Svenska dagstidningars reaktioner på judepogromen ”Kristallnatten” den 9–10 november år 1938, var långt ifrån den enhälliga protest som de första dagarnas rubriker kunde ge sken av. Med tiden anpassade sig flera tidningar till den nazistiska antisemitismens radikalisering.
Medieforskaren Göran Leth, vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, inleder Forum för levande historias skriftserie med en artikel om tio svenska dagstidningars rapportering om novemberpogromen år 1938.
Under år 2006 fortsätter skriftserien att publicera forskningsresultat från forskningsprogrammet SweNaz, om Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen, som Göran Leth också deltar i. SweNaz har en bred utformning och spänner över flera vetenskapliga områden.
Skriftserien kan laddas ner från vår hemsida: www.svefor.levandehistoria.se eller beställas som tryckt version från levandehistoria@strd.se mot en avgift på 20 kronor.
MR-dagar i Stockholm 16-17 november
För fjärde gången samlas åter aktivister, praktiker, politiker, forskare och tjänstemän till MR-dagarna i Immanuelskyrkan i Stockholm. Syftet med MR-dagarna är att flytta fram positionerna för mänskliga rättigheter genom att öka kunskaperna om mänskliga rättigheter och hålla diskussionen levande om hur mänskliga rättigheter kan tillämpas.
Temaområden för årets MR-dagar är "FN och Framtiden", "Mänskliga Rättigheter i arbetslivet", "Kvinnors rätt", "Rätten till asyl", "Myndigheters ansvar för mänskliga rättigheter" och "Rättsäkerhet och terroristbekämpning".
Huvudarrangörer är Demokratiakademin, Fonden för mänskliga rättigheter, Teologiska Högskolan, Utrikespolitiska Institutet och Ordfront. Mer info på www.mrdagarna.se
LÄSTIPS Nazistisk kulturpropaganda i Sverige
Den nazistiska kulturpropagandans farliga dragningskraft och den nazistiska retorikens försök att påverka är ett centralt tema som Birgitta Almgren, professor i tyska vid Södertörns högskola, tar upp i sin nya bok "Drömmen om Norden. Nazistisk infiltration 1933-1945" (Carlsson bokförlag).
Almgren visar hur svärmeriet och förhärligandet av Norden, nazisternas germanska paradis, leder till strategiska tyska propagandainsatser i Sverige under 30- och 40-talen. Genom nazityska lektorerna blir framför allt svenska högskolor och universitet hårt ansatta av den nazistiska kulturpropagandan.
LÄSTIPS Folkmordens historia
1900-talet präglades inte bara av katastrofer som världskrig och hungersnöd, det var också folkmordens århundrande. Lundaprofessorerna i historia, Kristian Gerner och Klas-Göran Karlsson, tar med sitt nya standardverk "Folkmordens historia" (Atlantis) ett samlat grepp om folkmorden i vår tid, med tyngdpunkt på begreppet folkmord, historisk utveckling, jämförande analyser, dagsläget och framtidsperspektiv.
Författarna lyfter särskilt fram ungturkarnas folkmord på kristna efter första världskriget, och förstås, Förintelsen. Andra folkmord som de valt att belysa är de koloniala i Kongo och Sydvästafrika, Sovjetunionens terror, postkoloniala i Kambodja och Rwanda samt postkommunistiska folkmord i Bosnien och Tjejtjenien.
LÄSTIPS Jag var där
Med sin nyutkomna bok "Jag var där. Berättelser i Tredje rikets skugga" (Bokförlaget Libris) bidrar den tyskfödda författarinnan Gudrun Pausewang med ytterligare en pusselbit i strävan och ambitionen att försöka förstå hur nazismen kunde slå rot och leda fram till den slutliga Förintelsen.
I ett tjugotal närgångna berättelser från Nazityskland lyfter hon fram hur barn och ungdomar påverkades och uppfattade sin vardag före och under andra världskriget. I skolan och ungdomsföreningar var budskapet ständigt att den tyska rasen var överlägsen och att de nazistiska idealen var de enda rätta.